Aktuell debatt

De senaste dreven runt galna kosjukan och djurhanterignen i allmänhet har lärt oss att i Sverige styr man med hugskott och pressdrev enligt principen att ju flera upprörda kändisar man kan jaga fram på barrikaden, desto starkare framträder man själv, särskilt när man inte har något att komma med. Att bemöta movere-dreven genom inlägg i media är icke alltid så lätt.

 

Det ekologiska lantbruket och trovärdigheten.

I dag är ekologi och krav honnörsord i alla sammanhang och livsmedelshandlarna springer benen av sig för att vara gröna. KF gör t.o.m. bort sig totalt genom att spruta gifter i TV på maten som kunderna köpt av KF i tron att de är säkra.. Idiotin tar lätt över i det moderna samhället där media så gärna ställer upp som spridare av smörja. Det är hög tid att i varje fall lantbrukets aktörer och andra inom livsmedelshanteringen om anser sig vara formellt utbildade och ansvarsfulla återgår till att stå upp för baskunskaper och framför allt för ansvarsfull kunskap. Eljest är snart en kraftig baksmälla av misstroende att vänta.

Med ekologisk produktion förutsätter man att markens gröda skall produceras utan andra näringsämnen än vad gården presterar. De flesta av dessa ämnen är grundämnen, som på olika sätt är nödvändiga i växternas eller djurens fysiologi. Brister leder ofelbart till svag produktion och till sjukdom med bla utseendeproblem som tex snabbt försämrar säljbarheten, men också till parasitkänslighet; insekter, fungi eller bakterier egalt. Kunskapen är så rik och väldokumenterad att man måste avstänga sitt intellekt för att förneka dess existens.

Av de för växterna nödvändiga ämnena kan den ekologiska bonden endast hjälpligt kontrollera kväve, syre och vatten samt ljus och i viss mån temperatur. Alla de övriga tillväxtfaktorerna förutsätter man uppenbarligen att de på något alkemistiskt sätt skall produceras i kompost på gårdens avfall. Upplysningsvis: Alkemi övergavs som teori för århundraden sedan.

För den som stängt sitt område i hjärnan för real analys kan följande enkla ekvation kanske tjäna som väckelse:

A x K1 - K2 / (B - C) = D

A står för markens förråd av ett givet grundämne, när den ekologiska produktionen startar.
K1 står som korrektionsfaktor för sannolik tillgänglighet för grundämnet i fråga.
K2 står som korrektionsfaktor för nödvändig tillgänglig mängd för att produktion skall kunna ske utan skador
även det sista året före det att skadebelastad produktion blir manifest.
B står för förbrukning per årlig skörd.
C står för återtransport via restprodukter per årlig skörd.
D står för beräknat antal år tills brist på kvalitet resp produktion kommer att åstadkomma problem för odlaren,
livsmedelshandlaren och kunden.

D betyder i princip den tid som återstår tills den ekologiska bonden måste endera lägga ner produktionen eller för sin ekonomiska överlevnad måste börja fuska genom att utifrån tillföra de näringsämnen som saknas. För enstaka ämnen handlar det om enstaka år, särskilt på sandjordar, för andra om lite längre tid, beroende på om det är gammal välgödslad kulturjord, om marken är förstärkningsgödslad innan ekologiperioden börjar etc. Viktigt att förstå, är att problem kan orsakas av brist på ett enda ämne, makro- eller mikronäringsämne egalt. D kan också sägas uttrycka ansvariga politikers trovärdighet.

Man måste vara utomordentligt starkt förankrad i ekologi som religiös företeelse, om man inte inser att den politiskt initierade ekologiska produktionen kommer att leda till ett närmast nationellt trauma av fusk och bedrägeri inom livsmedelsförsörjningen. Mig bekant existerar problemet redan. Själv skulle jag inte betala ett öre extra för Eko eller Krav. KF degraderar sig nu via sin TV-reklam till värsta sortens marknadsgycklare till min stora förtret som medlem.

Livsmedelshandlarna kommer att försättas i ett närmast olösligt dilemma inför hanteringen av de varor som de förutsättes sälja till extra höga priser, samtidigt som näringsbrist snart leder till synbara kvalitetsproblem på varorna. Av näringsbrist och diverse parasiter belastade växter är definitivt varken giftfria eller som varor förstklassiga. Om han, vilket han bör göra, på sina leverantörer tillämpar den grundläggande näringsbalanskalkylen kan han snart beräkna, när han är utsatt för ett bedrägeri som han själv oundvikligen vidarebefordrar till kunden.

Regering, riksdag, konsumentverk etc är på väg att försätta sig i en förtroendekris av sällan skådat slag, eftersom den tillgängliga kunskapsmassan är entydig och väl känd. Jag uppfattar utvecklingen som ett vänsterorienterat projekt. Jag kan inför mitt nedärvda sociala samvete inte undgå att uttrycka min förvåning över att svenska vänsterintellektuella nu sällar sig i ledet av "vänsterintellektuella dignitärers" huvudlösa experiment på lantbruksområdet i sina respektive länder. Jag trodde ändå att spåren av "lantbruksrevolutionärerna" Lenin, Stalin, Mao, Pol Pot (svensk vänsters speciella skyddsling, vilket sannolikt kommer att bli en följetong i FN-tribunalen i Kambodja inom två år), Kim Il Sung, Nyere, Mugabe, Castro etc, etc som skulle vara nog för att ändå rädda Sverige från ett nytt storskaligt vänsterintellektuellt lantbruksexperiment. Sällskapet förskräcker!

Burhönsfrågan är på samma sätt omgärdad av okunskap och falskhet. Grundläggande i aktuella djurstallsföreskrifter är kravet på bla max 10 ppm NH3 i stalluft baserat på vetenskapliga studier av skador på djur och personal vid högre nivåer. Om lagen tillämpades, skulle det mesta av frigående höns inte få existera och den nya buren falla för både arbetsmiljö och djurmiljö. Hur skall man i den tex klara ett så påtagligt problem som kvalster. Om inte djurplågeri skall föreligga, måste någon form av kraftig kemisk bekämpning till! Men hur skall man klara personalen?

Nu förutskickas märkligt nog en ny djurskyddsmyndighet, trots att vi har en uppsjö av verk i ärendet.
Dess uppgift kan möjligen bli att slå hål på de myter som produceras av folk utanför faktisk producerande verklighet. Dock kan den i verkligheten ingenting göra, så länge som ny teknik kommenderas fram under vingar av i ämnet icke kunniga politiker. En ny myndighet kan inte heller råda bot på det enkla faktum att de skandaler vi nu ser dukas upp beror just på det man med ekologiköret oundvikligen skapar, nämligen ekonomiskt svagast möjliga, små företag med i verkligheten icke förtöjda drömmare som företagare utan rimliga ekonomiska förutsättningar för egenkontroll. Läs tidningarna!

Skandalerna beror i de flesta fall på att små företagare ger upp inför oöverstigliga, vanligen ekonomiska svårigheter. Detta kan inget nytt verk förhindra. Däremot kommer verket och dess ansvariga politiker att få dåligt rykte, eftersom omgivningen kommer att ställa just det orealistiska kravet. Väl bekomme! Möjligen kan man oja sig över resultatet. Möjligen kommer man att skapa en förlamande förvirring genom att skapa ett nytt verk som skall jaga tjänstemän i andra verk. Vem skall tex styra länsveterinärerna och distriktsveterinärorganisationen? Vad skall ett nytt verk göra parallellt med alla de djuretiskt skolade och ansvariga veterinärer som redan nu varje dag faktiskt seglar omkring ute i stallarna? Kan inte de redan nu djurskyddslag och djuretik så måste ju deras legitimation vara felaktig?

Att sälja sin heder på ekologins bräckliga altare är knappast åtråvärt för någon i ansvarig ställning! De problem som föreligger i livsmedelsförsörjningen beror i princip på att lantbruk av tradition är småskaligt och livsformsrelaterat och både i små- och storskalig form karaktäriserat av en förödande brist på kontroll av varje steg i produktionen kombinerat med brist på central riskforskning.

Den som vill ta tag i det långsiktigt hållbara lantbruket måste istället först och främst ägna sig åt att säkra ekonomiskt stabila företag, för att av dessa kunna kräva utveckling baserad på känd eller ny teknik, löpande egenkontroll och tillämpning av rimligt säker teknik. När motståndskraftiga växtsorter etablerats skall naturligtvis känsliga sorter elimineras, möjligen till växtdatabank. Bekämpning skall ske på realistisk indikation etc med minst farliga substans etc. Näringsämnen som tillföres skall naturligtvis vara i rimlig mån renade från skadliga biprodukter etc. Det är viktigare att jaga fram teknik för eliminering av kadmium i mineralgödsel än att jaga ut konsumentverket på äventyrlig propaganda om ekologiska produkter. Djurstallarna bör vara byggda med tanke på lägsta möjliga antibiotikaanvändning och om det inte finns någon rimlig anledning i kunddisken för att i slaktsvinsstallet på skadligt sätt jaga exakt viktsklass och annan klass så skall naturligtvis sådan hantering elimineras.

Den som värnar om livsmedelssäkerhet och djurskydd har endast en väg öppen; teknisk utveckling och förbättrad egenkontoll i kundorienterad produktion inom ramen för gällande lag, vid behov uppdaterad relativt ny kunskap. Det kommer att kosta pengar och det förutsätter ekonomiskt stabila företag och en ekonomiskt stabil näring. Just nu är det precis tvärt om och med de politiska signalerna kommer det att bli långt värre. Avarter motas bäst av den självständige producenten med effektiv egenkontroll och medvetenhet.

Lantbruket är i grunden vår enda absolut nödvändiga näring, eftersom den handlar om vår dagliga föda. I Sverige är man, så vitt jag förstår, på politisk nivå med öppna ögon snabbt på väg att rasera förutsättningar för ett lönsamt, inhemskt lantbruk (dokumenterat bla i JoU9: 1996/97) och märkligt nog ser också lantbruksuniversitetet ut att vara under avveckling trots att behovet av att producera och revidera kunskap på livsmedelsområdet aldrig varit större, eftersom vi nu ser en ny miljard konsumenter per 10 år och redan nu krigsmotiverande kamp om tillgängligt vatten, inte minst inom EU:s intressesfär.

Sammantaget ger ovanstående upphov till ett antal frågor till berörda instanser från vilka jag emotser svar:

Jag vill av Regeringen veta hur kompostering av gårdens restproduktion skall kunna producera de många grundämnen som bevisligen inom kort kommer att saknas på enskild gårds marker. Med nuvarande propåer måste någon i regeringen ha löst alkemins gåta? Jag undrar vem?

Jag vill av Regeringen veta vilken kontrollapparat och vilken sanktionspolitik som skall inrättas för de bönder och livsmedelshandlare som för sin överlevnads skull måste börja fuska gent emot sina Eko- och Krav-åtaganden!

Jag vill av Riksdagens revisorer veta om det anses riktigt att Regeringen skall kunna pytsa ut miljoner för propaganda om sådant som vetenskapligt sett vilar på lögn och förbannad dikt!

Jag vill av Konsumentverket veta om det är berett att på ministeruppdrag åtaga sig att propagera för sådant som bevisligen inte vilar på kunskap och vedertagen praxis!

Jag vill av Socialstyrelsen, Konsumentverket och Livsmedelsverket veta, när det är aktuellt att sätta ut varningstext om campylobacter, salmonella och diverse nematoder på utomhuskycklingar, utomhusägg, utomhusfläsk etc! För dessa två verk kan det ju knappast vara etiskt eller intellektuellt riktigt eller inom givet uppdrag att ställa de kraven på inomhusproduktionen, samtidigt som man lämnar hygieniskt helt okontrollbar utomhusproduktion ifred! Enligt Livsmedelsverkets rapportering föreligger (vilket man mot bakgrund av känd kunskap bör förvänta sig) campylobacter i 100 % av dansk utegångsproduktion av fjäderfä.