Blir det framtida värphönsstallet ett golvhönsstall eller ett burhönsstall? Mycket talar för att det blir ett burstall, om det på allvar skall kunna bli några ägg från Europa. Delvis beror detta på, att när man experimenterat med nya inhysningsformer har man i princip bara återvänt till de gamla system som burproducenterna för sitt eget och kanske för djurens bästa gjorde allt för att komma ifrån i början på 60-talet, för att miljön för människa och djur var erbarmlig. Den blev inte bättre, när man startade på nytt i samma hjulspår. Dess utom kunde man gömma sig bakom lagstiftarens tillåtelse om 25 ppm NH3, trots att det inte är tillåtet med så höga ammoniakhalter i personalmiljö och trots att det anses bevisat att djuren har svårt för att tex utveckla immunitet över 15 ppm NH3.
F.n. pågår försök att utveckla de gamla burarna med inredningar i form av lådor för rede, strö och sprättsand och pinnar i olika former att sitta på och kliva över. När det kommer till kritan, är det antagligen inte möjligt att finna acceptabel personalmiljö i burstallet med den inredda buren. Där ska strö och sand fördelas och förbrukas både vid tak och golv. Det är åtminstone teoretiskt 1,5 - 2 meter från ströbädd till nylle i golvstallet. I burstallet blir det ca 45 cm från sprättyta i ansiktshöjd till ansikte på person i gång mellan bur. När man enligt gällande föreskrifter regelbundet (minst en gång dagligen enligt SJVFS 1993:129) skall inspektera t ex redets inre blir avståndet minimalt. Verkligheten torde komma att erbjuda arbetsvillkor som kräver alldeles speciella avtal och personalurval om någon ens skulle vilja ta jobbet annat än av tvång..
Burstallets personal kommer att drabbas av ett helt nytt och för den enskilde djurskötaren förödande problem. Att regelbundet utöva nödig insyn i bur med rede samt fylla på strö och sand i mellanbur och översta bur torde i framtiden visa sig vara väl så arbetsskadande som att mjölka i lösdriftsstall, där mjölkningsorganen överbelastar horisontellt utsträckt arm. Personalens övre extremiteter håller 3 - 5 år. Armar och skuldror är av naturen inte skapta för uppgifter över navelhöjd och defintitvt inte i axelhöjd. Jag betvivlar att det är aspekter på verkligheten som ingår i pågående studier och tillhörande kalkyler, men det är en aspekt på kommande verklighet som ansvariga för arbetsmiljö och arbetsskadeförsäkring har all anledning att i tid granska.
I sammanhanget erinrar jag mig ett samtal med en centralt placerad elinspektör som krävde att jag skulle avisolera elektriska motorer från maskiner i djurstall. Jag vägrade med hänsyn till att jag i händelse av ett jordfel skulle ha installerat en dödsfälla för personalen. Inspektörens kommentar: "Jag skiter i personalen. Den är inte nämnd i gällande förskrifter." Frågan föll snabbt, när jag begärde att Elinspektionen skulle ta över det faktiska ansvaret. Som tur är, så är det få som i slutskedet vill stå för uppenbar idioti, även om det är förvänasvärt ofta, som man villigt medverkar på vägen dit. Något av samma sak är alldeles uppenbarligen på väg att hända i värpstallet.
Om inte djuren kunde röra sig tillräckligt i tidigare burar, så begriper jag inte för mitt liv hur de kan ha fått det bättre i de inredda burar jag hittills sett på marknaden, belamrade som de är med rörelsehinder. I princip är det för mig samma form av synförvillelse som drabbbar de människor som med förtjusning ser en gris kravla omkring i en djupströbädd, men som vägrar att se den stinkande komposthög och gaskula de samtidigt tvingar djuret att leva i. Som inte heller ser vad som snart kommer att ligga på den egna mattallriken.
I avvaktan på denna nya utveckling som förutsätter acceptans och investeringar från såväl de stora inredningsfirmorna som från producenterna har vi ägnat oss åt att försöka få fason på golvdjurstekniken.
Den står och faller med acceptabla ammoniak- och dammnivåer. 25 ppm NH3 är inte acceptabelt. 10 ppm NH3 är ett tufft mål. Vi har haft förmånen att arbeta med några stall, både nya och gamla, både för uppfödning och värpning. Bevisligen är det möjligt att nå målet, om stallet från början planeras och utrustas med ett system där byggnad, planlösning och klimatutrustning samverkar i ett väl integrerat system. Då är det uppenbarligen också fullt möjligt att nå rimliga produktionsmål, särskilt om man i aveln lyfter fram lämpliga golvdjur och i foderhanteringen tar fram lämpliga golvfoder.
Vi har såväl idéerna som utrustningen och erfarenheterna.