Nova kyckling

informerar om miljöproblem som ammoniak, coccidios etc och hur de påverkar stallplaneringen för slaktkycklignstall.

Slaktkycklingstallet och kalkonstallet är traditionellt ett stall med ströbädd med kontinuerlig uppsamling av spillfoder, rester från djuren och gödsel. I princip skulle detta inte var möjligt och tillåtet om inte lagstiftaren vänligt nog medgivit en ammoniakhalt på 25 ppm ammoniak i luften. Detta är ett förhållande som jag inte tror kommer att leva för evigt av två skäl. Immunologiskt godtagbar nivå torde ligga på ca 15 ppm och arbetslokaler torde inte vara godtagbara över 20 ppm, särskilt som man också måste räkna med en onormalt hög belastning av biologiskt högaktivt damm. Övriga djurlokaler är ej tillåtna att arbeta med högre nivå än 10 ppm.

Fjäderfästallarna kämpar sedan länge med coccidios. Coccidiosen beror på flera varianter av Eimeria, en livsform med många utvecklingsfaser. Coccidiosen anses sedan länge vara en miljörelaterad sjukdom som djuren kan utveckla immunitet emot. Litteraturen visar att coccidiosen i ett slaktkycklingstall sakta utvecklas för att slå till på allvar i perioden 3 - 5 veckor.

Man försöker hålla den borta eller nere med sk coccidiostatika. Det finns emellertid flera allvarliga problem. Medlen klassas som antibiotika i vetenskaplig bemärkelse. Det är svårt att bekämpa alla utvecklingsstadierna. Det sker en snabb resistensutveckling och därför måste man arbeta med tidsstyrda program med kombinationspreparat. Viktigare ändå är kanske att med hänsyn till fastställd antibiotikafri karenstid före slakt kan man inte använda coccidiostatika, när den som bäst behövs om djuren slaktas på 33 - 35 dagars ålder.

Regelsystemets och kundens krav kommer inte att bli lägre. Slaktkycklingproduktionen har redan en gång genomgått en rejäl förtroendekris och som lönsamheten i näringen anses vara tål den sannolikt inga flera smällar. Det är därför tid för lite eftertanke och utveckling. Traditionellt har man arbetat med tjocka ströbäddar på kalla golv. Detta leder till en långvarig uppbyggnad av kondens ur rumsluften i botten på ströbädden och därmed ett massivt fukt- och miljöproblem i slutet av uppfödningsperioden. Nu torde de flesta svenska stallarna ha kompenserat det kalla golvet med en tunn ströbädd för att begränsa fuktproblemet. I nya stallar bygger man förhoppningsvis idag konsekvent med värme i golv, så att man kan lägga golvtemperaturen över daggpunkten. Detta är en bra bit på väg, men det är sannolikt inte tillräckligt på sikt och inte i stallar med äldre djur, dvs tjockare och äldre gödselbäddar.

Slaktkycklingstallet arbetar med ett stort problem. Hög temperatur leder till temperaturskiktningar. Problemet förstärks i takt med att beläggningen ökar och att intaget av kall luft ökar. Problemet har inte precis minskat, eftersom man installerar allt primitivare och mer koncentrerade tilluftsdon. Allt sammantaget leder det till lokala daggpunktsgenombrott med öar av fuktiga ströbäddar som följd. I desperation hänger man tex ner varmluftsbatterier vid golv etc för att förvärra problemen. Med den vanligen accepterade tekniken erhåller man fotproblem, coocidiosproblem, hög energiförbrukning etc. och man arbetar i gränslandet för det tillåtna.

På de flesta teknikområden i golvstallet; ventilation, ljuddämpning, värme, foder, vatten, vattenvård, kycklingpapper, ljus och styrsystem har vi fungerande utrustning avsedd att samordnas till ett fungerande system.

Om Du vill läsa mera om kycklingstallet och dess teknik kan Du rekvirera Att bygga för slaktkyckling. Pris 200 kr plus moms och postförskottsavgift

home